du och jag, vi brukade vara hur taigta som helst, när nån frågade vem som var min bästa vän så svarade jag med dit namn. när jag behövde prata med någon så var du alltid det första valet. vi har gjort allt tillsammans.

saker vi borde, saker som man kanske inte ksulle ha gjort när man var 12 år. men tillsammans så gjorde vi allt utan att äns tänka på saken. det var du och jag till slutet. du hade min rygg och jag hade alltid din. det gick inte en dag utan att vi umgicks. du sa att jag jag var din bästavän, och att jag alltid skulle vara det. men jag känner nu såhär 4 år senare att vi har glidit isär. det suger! för jag behöver dig för att klara det här! du finns i mitt liv men inte på samma sätt som du gjorde när vi var 12, 13 år.

vi har gått igenom allt tillsammans! jag saknar dej grymt mycket!

jag vet att just du inte kommer att läsa detta men om du gör det så vet du vem du är!

om du inte vet det så är du helt förändrad. jag vet att du har förändrats men inte så här mycket att vi skulle sluta umgås förutom när alla dina andra (nya) vänner inte kan.

jag vill bara säga att jag saknar dig grymt mycket!